Varning för långt halvfackligt inlägg!

Igår hade vi stor-APT med jobbet. Jag hade erbjudit sektionscheferna att jag kunde komma och prata lite om vad det innebär att vara skyddsombud och arbetsplatsombud på jobbet, eftersom det behövs fler arbetsgrupper representerade i LOSAM. Och för att prata om det måste jag även prata om facket. Och eftersom personlig assistans är en stor grupp av människor som inte ryms alla på en gång så var vi uppdelade i två sittningar – en fullsatt grupp på förmiddagen och en liten grupp som satt längst bak på eftermiddagen.

Att prata om facket är laddat. Att jag fick göra det på arbetsgivarens tid kändes om möjligt ändå mer laddat. Folk hade ju inte själva valt att komma och lyssna.

Jag hade sovit dåligt av nervositet under natten och hade en sådan olustig känsla i hela mitt väsen igår. Vet inte varför.

Trots att jag vet precis vad uppdragen innebär visste jag inte riktigt i vilken ände jag skulle börja så jag började kring ämnet jag varit inbjuden att prata om senaste APT:t. LOSAM – Lokal Samverkan, ett forum för oss medarbetare att ha dialog med sektionscheferna, reda ut ett och annat, komma överens om vi har tur, få kännedom om förändringar i första hand, diskutera lösningar tillsammans. Det är väldigt givande men eftersom det är facket som förhandlat fram den här samverkan så ingår det i arbetsplatsombudets fackliga uppdrag att medverka och vi är tyvärr inte särskilt många.

Första sittningen var fullsatt. Och alla knäpptysta. Tittar uppfordrande. Efter skandalen för några år sedan fick Kommunal ett rejält medlemstapp. Jag vet ju det. Kommunals förtroende är fortfarande allvarligt skadat.

Och trots att jag vet exakt vad uppdragen innebär så blev jag så nervös att jag glömde vad jag skulle säga. Hade ju tagit fusklapp med mig ifall jag skulle få black-out, men grejen med blackouten var att jag inte klarade av att läsa. Olustig känsla i kroppen, darrande ben, ostadig röst, andades ljudligt i mikrofonen flera gången, lyckades inte hålla den rätt, kom av mig, tappade tråden. Pinsamt.

Nej, det där kunde jag gjort bättre. Inför nästa anförande gjorde jag istället upp en liten tankekarta för att se om det skulle kunna hjälpa mig.

Den andra sittningen skulle jag inte bara komma dit och prata utan vara med under dagordningen/programmet, som tillsvidareanställd personlig assistent i Ljungby kommun.

När en kommer först in i en lokal väljer man ju att sätta sig så där neutralt, nära dörren inte längst bak men ändå rätt så långt ner i rummet. Jag och min kollega som kom efter de första ville skapa en härlig tillsammans-känsla och satte oss med de först anlända. Efter hand som folk kom valde de flesta att sätta sig något längre fram men intill väggarna och till slut är det även fullt längst ner i rummet. Avstånd. Avståndstagande. Reserverade. Vissa av deltagarna kände jag igen som medlemmar i Kommunal. Kollegor och föreningskollegor, tryggt kan en tro. Men det hjälpte inte, samma sak – Black out.

Kändes som att jag försvarade något som inte går att försvara. Men jag är ju stolt över att vara med i facket! Jag stolt över att jag inte övergav skutan när den höll på att sjunka och stolt över att den är på väg på rätt kurs igen. Försöker lappa och laga skadorna så att den inte ska läcka igen. Jag försvarar inte de uppe i toppen som blev fartblinda och gjorde alla möjliga fel med medlemmarnas pengar, mina och mina föreningskollegors pengar. Jag försvarar inte dem, utan jag försvarar saken. Det finns lagar och regler kring arbetsmiljön i Sverige, de behöver vi påminna både arbetsgivare och arbetare om. Vi hjälper till att skapa en god arbetsmiljö, hjälper de som har hamnat i klistret eller i tvist med arbetsgivaren, ser till att arbetsgivaren förser arbetstagaren med sådant som den har laglig rätt till och förhandlar gärna om vi kan så att den får lite extra. Jag står bakom värdegrunden, Allas lika värde. Det finaste jag vet är solidaritet.

Hur som helst när jag skulle sova igår kväll hade jag svårt att komma till ro för jag var så arg på mig själv att jag inte presterade bättre. Så idag på morgonen när jag höll på att vakna kom jag på mig själv att göra om vissa bitar i mitt anförande.

Typ: Ja, dem i Kommunaltoppen gjorde fel med våra, medlemmarnas, pengar. Men det var ju dem som gjorde fel, inte jag – inte vi. Att gå ur facket i det läget är ungefär lika ologiskt som jag tycker det är att sexvägra. Varför ska jag straffa mig själv för att någon annan varit dum? Helt obegripligt. Jag är förresten heterosexuell, bor i villa med min man Mattias och katten Felix. Vi har varit gifta i 1 år och 3 månader men tillsammans i över 6,5 år. Trots att ingen av oss sexvägrar så har vi inte fått några barn, så kan det bli. Sån’t är livet.

”Det kostar bara en massa pengar, det är dyrt att vara med i facket och man får ingenting tillbaka. Facket gör ingenting. Jag får ingen hjälp. Facket sitter i arbetsgivarens knä och springer chefens ärenden”

Att vara med i Facket är som vilken försäkring som helst, en försäkring för mitt arbetsliv. Jag försäkrar ju mitt hus och min bil. Jag betalar den och om något händer så får jag hjälp – händer inget så får jag inget men är ju bara tacksam för det i så fall. Dock finner jag det mer prisvärt att vara med i facket än vilken annan försäkring som helst. I medlemskapet i Kommunal ingår hemförsäkring och reseförsäkring, ett jobbsökarverktyg som kallas Trampolin samt en massa förmånliga priser i samband med att visa medlemskortet i olika butiker. En prövoperiod hade vi dessutom tre timmars kostnadsfri juridisk rådgivning, den använde min man och jag till att upprätta testamenten. Dessutom bjuds vi in till familjedag, 1:a majfirande, medlemsmöten, nomineringsmöten och årsmöten för information, utbildningar, mat/fika – den demokratiska processen är öppen. Väljer vi att bli aktiva i olika uppdrag så får vi mer utbildning och mer stöttning. Vi utvecklas – vi blir bättre kollegor, medarbetare och medmänniskor, för att vi får se och förstå saker i ett större perspektiv. Jag har nyligen blivit sektionsföreträdare – vi är inga tankeläsare. Ni måste säga till när ni behöver hjälp, ni behöver bjuda in oss på olika träffar – särskilt om ni tillhör dem som inte kommer när vi bjuder in er.

”Behöver ju inte vara med facket, får ju löneförhöjning ändå”

Ja, det är ju helt sant. Ni icke-medlemmar åker på en lyxig räkmacka. Vi medlemmar betalar solidariskt och ni icke-medlemmar roffar åt er. Anledningen till att ni också får löneökning är för att arbetsgivaren inte har rätt att diskriminera någon. Men missta er inte – om det inte vore för att facket fanns så skulle arbetsgivaren inte ha en enda anledning att höja lönen för någon, vi hade haft 12 timmars arbetsdag istället för 8 och vi hade garanterat inte haft varken betald semester eller pension. Om inte facket fanns hade det inte funnits några arbetsmiljölagar över huvud taget och vi arbetare skulle få gå till arbetsgivaren med mössan i hand och tigga om arbete varje tidig morgon, dag efter dag, 7 dagar i veckan. Fundera över det en stund.

Det är vi som är ute på arbetsplatsen som är proffs på vår arbetsplats. Vi kanske inte alltid är överens med våra kollegor heller men då måste vi ju kunna kommunicera kring det. Vi bor i ett demokratiskt land så det borde rimligtvis vara majoriteten som avgör ett beslut. Så vida det inte går emot lagar och regler givetvis.

 

Som arbetsplatsombud har du dina kollegors förtroende att vara länken mellan arbetsgruppen facket och sektionschefen. För att bli arbetsplatsombud måste du vara med i facket, bli vald endast av medlemmar och företräder/hjälper endast medlemmarna. Du får utbildning av facket för att kunna utföra ditt uppdrag som fokuserar på arbetsrätt. Vilka rättigheter har vi på jobbet gällande exempelvis tjänstgöringsgraden, anställningsvillkoren, arbetstiderna och schemat?

Som skyddsombud har du dina kollegors förtroende att vara länken mellan arbetsgruppen, chefen och facket i frågor som rör arbetsmiljön – både den fysiska och psykosociala. Ett uppdrag som mycket väl kan gå in i ärenden som är direkt kopplade till måendet kring arbetsrätten och arbetsplatsombudets frågor men skyddsombudets uppdrag rör främst hur vi förebygger skador/sjukdom på jobbet. Behövs skyddsutrustning, hjälpmedel, handledning/spetskompetens för att utföra ett säkert arbete på arbetsplatsen? Om en incident inte kunnat förebyggas hjälper vi till att skriva arbetsskadeanmälan och tillbudsrapporter. Skyddsombudet blir valt av alla och företräder/hjälper alla i arbetsgruppen. Får utbildning både av facket och arbetsgivaren. Vid förändringar på arbetsplatsen ska skyddsombudet alltid få veta först och vara med och skriva risk- och konsekvensanalyser. Skyddsombudet ska också vara med under skyddsronder på arbetsplatsen.

När arbetsgruppen valt sitt ombud måste även sektionsstyrelsen välja ombudet för att uppdraget ska vara officiellt och utbildningar påbörjas.

Om en arbetsgrupp är smart väljer den ett AO och ett SO som sedan är ersättare för varandra, på det viset är en grupp inte lika sårbar om någon av dem blir sjukskriven eller byter arbetsplats. Är man en stor grupp är det ännu smartare att välja två ordinarie ombud och två suppleanter, då är det fyra personer som hjälps åt att skapa en tryggare arbetplats.

En icke-facklig kan bli utsedd till skyddsombud av sin arbetsgrupp och chef men får då ingen som helst utbildning eller stöd av facket för sitt uppdrag.

Ett ombud väljs på 3 år. Om gruppen inte längre känner förtroende för sitt nuvarande ombud är det en god idé att utse ett annat ombud när mandatperioden är slut. Först ska man som medlem/medarbetare vända sig till sitt AO/SO men om det är frånvarande eller inte har ditt förtroende är du välkommen att vända dig till din sektion. Har din sektion inte tid för dig? Sektionstiden styrs av hur många medlemmar vi är så om du vill att vi ska ha mer tid så var med i arbetet att rekrytera fler medlemmar men välj framför allt ombud som går att lita på. Tillsammans är vi starka!