I Sverige lever vi som om vi hade 4 jordklot. Vilket vi säkert alla förstår att vi inte har tillgång till, alltså är det inte hållbart.

Vi behöver göra förändringar. Förändringar behöver inte vara något dåligt. Att ha mindre saker, till exempel, kan betyda att ha mer kvalité.

Ju mer pengar vi har desto mer shoppar vi, ju mer vi shoppar desto fler prylar har vi, ju fler prylar vi har desto mer stressade verkar vi bli, hur ska man hinna med allt? Vi försummar varandra för att hinna med våra prylar.

Ångest, depression, utbrändhet är en verklighet för många. Vi kan inte blunda för det. De flesta som råkar ut för detta, enligt min uppfattning, saknar inte prylar. De saknar vänner, människor som har tid för dem, som tycker om dem och behöver dem. Andra saknar tid. Tiden räcker inte till allt man vill. En tror att en inte har något val, allt rusar på men visst har de allra flesta av oss ett val, till och med flera val – det finns ju så mycket möjligheter och en vill ju inte missa något. En blir stressad.

Det finns en annan typ av stress också, den som kommer av att man faktiskt inte har något val, man sitter fast i en situation som en inte kan ta sig ur. Det är så det känns. Kanske är det verklighet. Kanske inte. Kanske går det att göra något åt?

Det finns så många scenarier att jag inte kan lista alla. Du som läser känner säkert många olika människor i olika situationer som inte mår bra av olika anledningar. Du kanske är en av dem. Med stor sannolikhet är du det.

Det är något dåligt med att må bra. Det är provokativt för de som mår dåligt. Det är kollektivt rätt att må dåligt. Så det är ju egentligen rätt bra att må dåligt. Så vi mår kanske rätt bra i vår ”dålighet” trots allt, för att vi passar in.

Men vi mår ju ändå dåligt så det känns ju inte helt bra. Tyvärr. Det brukar hjälpa om vi shoppar lite eller tröstäter eller vilket belöningssystem vi nu använder för att inbilla oss att vi mår lite bättre för en stund. Efteråt kommer skulden. Pengarna skulle kanske egentligen gått till något annat, något bättre. Också mår vi dåligt igen. Repeterar. Också går det runt. Finns det inget annat sätt?

Vad är meningen med livet?

Vill vi bryta den onda cirkeln eller är vi bekväma att springa i ett evighetshjul där vi aldrig kommer någon vart?

Vad är det vi behöver göra för att det vi inte är nöjda med ska förändras?

Vad mår vi bra av? Vad är det vi önskar att vi gjorde när vi inte gör det?

De flesta önskar att de träffar sin familj lite oftare men man måste jobba och allt det där som samhället säger att vi måste göra för att vara en bra samhällsmedborgare. För vi måste ju ha allt det där man måste ha för att vara någon, för att räknas. Största skälet till att vi arbetar är att tjäna pengar. Pengar som vi betalar våra räkningar med. Och räkningarna kommer, det tillhör vardagen, vi måste ju leva. Ha någonstans att sova och vi måste äta. Och sedan är det ju där andra som samhället också säger att vi måste göra, vad vi måste göra för att vara någon, för att räknas. Om man inte har det alla har så är en mindre värd. Om en inte har råd att äga och göra det som alla andra har råd till så är en fattig och det är dåligt. Det vet ju alla. Nåväl, nästan alla.

Men om det är så bra att må dåligt så kanske det egentligen är dåligt att ha det för bra. Därmed inte sagt att det är bra att vara fattig, för att vara fattig betyder att man inte har råd med tak över huvudet och mat i magen. Och att man inte har människor runt sig som en älskar och älskar en tillbaka. Men allt annat är egentligen överflöd.