De där stunderna som betyder så där himla mycket för de flesta av oss. När vi sitter med familj, som även är vänner, och har roligt, gärna med ett tema.

Vi hade en temakväll för runt ett år sedan. Vissa tyckte att det var orättvist att de inte kunde vara med på den första omgången så vi fick anordna en till; GT-provning!

Just de här lapparna har flyttats runt i hela lägenheten, har inte förmått mig att förpassa dem till soporna, för att de symboliserar ett minne som jag inte vill glömma. Och de kan ju vara kul att ha inför kommande smakprovningar. Vem vet? (Och ja, jag råkar även ha ett kontrollbehov och har ibland svårt att släppa taget om saker och ting)

Sammanfattat från Wikipedia: Gin är en destillerad spritdryck smaksatt med enbär som framförallt produceras i England. Används främst till drinkar som gin och tonic och Dry Martini. Nederländska genever från latinska juniperus – ensläktet som enbusken tillhör. Tonic water innehåller normalt sett vatten, kinin och andra smakämnen. Grape tonic innehåller dessutom grapefruktsjuice eller grapefruktessens. Kinin C₂₀H₂₄N₂O₂ är ett ämne använt vid behandling av malaria och har även en muskelavslappnande effekt. Ämnet utvinns ur barken från kinaträdet.

Cancer med tillhörande blodbrist, lågt immunförsvar, tuffa läkemedelsbehandlingar, fatigue och allt vad det innebär har ju inte hänt mig personligen. Men garanterat har det drabbat mig, på en högst personlig nivå. Att leva med en person som inte mår bra har påverkat mig otroligt mycket. Har flera gånger funderat på om jag också behöver söka läkarvård för att jag inte mår bra. Vad är det för fel på mig, varför mår inte jag bra?

Vi har varit isolerade. Av olika skäl. Behandlingen gör att immunförsvaret är kraftigt försämrat. Energin har varit närmast obefintlig. Vill inte ta emot besök. Orkar inte städa på grund av den psykiska barriären och den fysiska tröttheten. Vill inte släppa in till ett smutsigt hem. Men orkar ju heller inte umgås på grund av hjärntrötthet. Orkar inte ta sig hemifrån, återigen av samma anledningar.

Därför har de tillfällena som vi har bjudit in och/eller orkat ta oss iväg betytt så oerhört mycket. Det är inte det att vi vill isolera oss, att vi inte tycker om er längre eller inte vill ses. Det är något helt annat. Något som bara händer. Något som tar över. Vi har dragit oss tillbaka för att slicka våra sår, ställa om vardagen och anpassa oss så gott det går till omständigheter som vi inte rår över och som vi inte önskar skulle drabba någon. Men som drabbar många.

Vi vet inte hur det kommer att gå med allt. Med stor sannolikhet kommer den här resan att förändra mycket, förändra oss. Förmodligen är vi oss inte lika när resan är över. Förmodligen har ni varit på helt egna resor under tiden. Det blir som att förnya vänskapen på nytt, vi har återigen nya äventyr att dela med oss av – olika historier att berätta.

Även om vi inte hör av oss, även om vi inte hör av er – vi förstår att sjukdom är laddat och svårt att hantera – ha vetskapen att vi håller er i våra hjärtan tills vi ses igen. Det är mycket vi har missat, det går aldrig att ta igen. På samma sätt finns det inget som kan ta ifrån oss den erfarenhet som vi har fått av att gå igenom det vi gör nu. Det väcker verkligen tankar om vad som verkligen är viktigt här i livet. Att ha människor runt sig som inte inte dömer  utan som höjer varandra istället för sänker. Människor som hjälps åt och förstår att allt inte går att förstå. Vissa saker måste bara accepteras. Vissa saker kan förändras, andra inte.

Gin och tonic är i sig är inte viktigt men att träffa familj och vänner är det. Och om det råkar smyga in sig ett par gin och tonics så får det vara helt ok. Skål för det, skriver jag och tar ett glas vatten!