Finns ju så mycket som rör sig i huvudet så här års, dels lönen på jobbet, dels trädgården men också husprojekt, semester, muskelproblematik jag möter i mitt egna lilla företag men också en undran varför jag inte mår bättre själv och orkar mer trots att jag är helt frisk, äter bra, rör på mig varje dag och faktiskt sover bättre nu än tidigare.

Också är det valår.

Usch.

Finns inget parti som jag känner att jag sympatiserar med fullt ut. Och allt är så komplicerat.

Kan inte alla bara vilja andra människor väl och hjälpa till? Om inte med sin närhet och personliga engagemang så kanske finansiellt?

Det är klart att jag säkert kan göra ännu mer för mina medmänniskor med alla möjliga medel men ibland ifrågasätter jag “varför skulle jag när inte alla drar sitt strå till stacken ändå?” Snarare upplever jag att man drar sitt strå från stacken, och det är synd. Jag gör så gott jag kan för att hjälpa familj och vänner men också människor i lilla staden, i övriga landet och på andra sidan jorden som jag inte känner.

Jag tror att vi skulle må bättre av att hjälpas åt nämligen, finna mer värde och övervinna många rädslor. Tillsammans.