Torka och kalla vindar

Under hela maj och juni har solen lyst starkt med sin närvaro! För det mesta härligt med ljuset och värmen. Det är nu juli, inte en droppe regn så långt ögat kan nå. Konsekvens, grundvattnet är lågt och många bönder tvingas nödslakta sina djur för att det finns inget foder…

Det har varit Almedalsveckan. Jag har inte engagerat mig särskilt mycket men har fått med mig att rasister/nazister har spridit sin dynga och skrämt bort olika människor från att delta. Och de har gett sig på kvinnor. De har hatat och hotat. Vad jag önskar att dessa rädda människor kunde få hjälp så att de inte fysiskt behövde ge sig på andra för att hävda sig själva.

Också har Sverige spelat i VM och gjort riktigt bra ifrån sig, tyvärr var England bättre än det svenska landslaget i lördags så då tog VM-resan slut. Även i det här forumet visade rasismen sin fula nuna. Att det ska vara så svårt att skilja på sak och person. Man kan göra fel i sak utan att vara fel som person. Ändå är det person man ger sig på. Utan en tanke på att en själv inte heller är felfri och också kan göra misstag. Men det jag funderar på främst är om de som sitter framför tv-rutan och skriker skulle ha spelat bättre själva… Högst tveksamt.

Det närmar sig riksdagsval i Sverige. I sommarvärmen blåser det kalla vindar. Vår välfärd är hotad och det är inte av invandrarna. Utlandsfödda har räddat vår välfärd. I takt med att vi bränner ut personal efter personal så är det nysvenskarna som kommer till undsättning och håller hjulet rullande. Ändå vill politiska partier stänga dörrarna och vissa till och med skicka tillbaka individer som redan kommit in och är en del av vårt samhälle. Samma partier vill inskränka kvinnors rättigheter och bestämmanderätten över våra egna kroppar. Vi ska inte jobba och tjäna pengar utan vi ska vara i beroendeställning till mannen. Tänk den som inte vill leva med en man. Tänk den man som vill leva med en man. Tänk om en inte vill definiera sig som varken man eller kvinna. Ska inte var och en bara få välja själv? Det tycker jag.

Jag tycker också att vi ska ha rätt att engagera oss fackligt, det tycker inte de blå partierna.

De allra flesta av oss vill ha högre lön, semester och rätt till en god arbetsmiljö. Det är sådant som människor före oss har kämpat hårt för, till och med dött för.

En arbetsgivare får inte betala under minimilönen, är skyldig att ge ett schema, måste se till att arbetsmiljön är god samt fördela lönen över hela året så att vi kan få minst tre veckor sammanhängande betald semester på sommaren.

Vad tror folk skulle hända om inte de fackliga organisationerna fanns? Varför tror folk att man inte behöver vara med i facket? Tror folk på fullaste allvar att arbetsgivarna skulle bry sig om varken det ena eller det andra om vi inte organiserade oss?

Jag är kvinna och jag jobbar inom vården, ett låglöneyrke – men jag tycker ju att mitt jobb är viktigt och givande så jag behöver väl knappast högre lön, jag har ju mitt jobb, det räcker väl?

Jag har också en nära anhörig med en allvarlig sjukdom som krävt starka mediciner och dyr medicinsk utrustning och jag har flera i min närhet som inte klarar av att jobba inom ramen för normal arbetstid och arbetsförhållande. Människor som jag älskar och som jag vill ska få leva gott trots att de inte kan prestera så som borgerliga partier och i synnerhet Sverigedemokraterna förväntar sig av sina medborgare i deras Sverige.

Det är väl ingen som missat att Sverigedemokraterna är här för att ta makten? Utifrån alla grodor och utspel så verkar deras planer gå ut på att bli demokratiskt valda för att väl på toppen avskaffa demokratin och göra en utrensning så att det bara finns svenskar kvar.

Vilka är de ens, svenskarna? Enligt vilka kriterier får man ens fram det svaret? Som självständig kvinna som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna skulle jag tro att jag inte förtjänar vara svensk, så jag åker säkert ut jag också (eller hur nu utrensningen kommer att gå till…). Eller kan jag kanske assimileras?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *