Gensvar, inspiration, tankar.

Det var riktigt kul att se gensvaret på Facebook över min blogg!

Jag vet inte hur ofta det är lagom att skriva i bloggen men antar att inspiration är en god förutsättning för intressant innehåll, så det kommer säkert att variera hur ofta den uppdateras.

Här kommer i alla fall lite av dagens tankar.

Vissa dagar är jag verkligen seg, vill skjuta upp allting till sen. Problemet med att skjuta upp allting till sen brukar bli att det blir bråttom och att jag kommer för sent, tidsoptimist som jag är. Dessutom är det många saker som inte ens blir gjorda. Inte för att världen går under av det, absolut inte, månen snurrar sina varv runt jorden ändå. Men det är som att besvikelsen över att inte orka faktiskt gör att energin att ta tag i allt sen också försvinner. Det är för mycket som samlats på hög. Vad händer om inte det blir gjort? Fortfarande ingenting. Mer än att tiden går och inget blir gjort. Vad känner jag kring det då? Ja, stress och ledsamhet. Varför då? För att jag undrar vad som egentligen är meningen med livet, man kan låta bli att göra hur mycket som helst och livet passerar ändå. Lika bra att passa på att ha roligt och att må bra. Inte så lätt när man känner att det vimlar runt en massa måsten. Måsten som jag själv har skapat, som jag själv har valt, på något vis. Om än omedvetet. Hamsterhjul.

Vissa dagar stiger jag upp kl. 5,45 för att träna Body Pump kl. 6,30. Dricker ett glas varmt vatten och äter ett halvt äpple innan jag går.  Är verkligen ingen morgonmänniska egentligen men går upp så tidigt och tränar bara för att ha träningen avklarad. Efteråt brukar jag gå hem, äta frukost och sedan röja. Har jag tur kan jag slita mig från plockandet och skicka mig i duschen vid lunchtid. Jobbar ju inom vården så det är ju helt möjligt att göra så vissa dagar men varför tränar jag inte bara ett senare pass? Bra fråga. Jag kommer helt enkelt inte iväg för att jag är mitt uppe i något annat eller för trött helt enkelt. I teorin kan jag men i praktiken gör jag det inte.

Försöker leva här och nu, vill helst inte ha så mycket inbokat. Vilket ju blir konstigt eftersom här och nu i hög grad påverkar framtiden. Och man måste planera för att aktivt jobba mot sina önskemål. Eller? Jag har inga svar, ingen sanning att dela med mig av. Var och en måste hitta sin egen väg och med 33 år, snart 34, så söker jag fortfarande min.

Jag har vissa milstolpar till min hjälp. Jag strävar efter ökad hälsa och rättvisa. Jag tror att allt välmående (jordens, biologiska mångfaldens, det fysiska och psykiska över hela världen) kan öka allt eftersom konsumtionen minskar.

Om vi använder vår konsumentmakt att handla schysst producerade produkter för skälig peng så behövs ingen överkonsumtion för att det ekonomiska hjulet ska snurra tillräckligt. Vi behöver offra överflödet men inte välfärden. Men vi måste hjälpas åt och samarbeta. Svårt när vi inte är överens såklart. Men vi behöver ju båda sidorna för att komma framåt. Om vi vore överens hela tiden skulle vi aldrig få någon ny infallsvinkel som i sin tur väcker ytterligare nya idéer. Och vet ni vad? Vi behöver inte göra saker och ting likadant. Vi måste bara vara överens om att acceptera våra olikheter och respektera varandra.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *